20 år med Ingen Doktor for de døde

DOKTOREN FYLLER 20

Noen forestillinger får et langt liv. Det kan være ulike grunner til det. Tematikk. Trass. Kvalitet. Ingen doktor for de døde hadde premiere på Odinteatret i Danmark for nøyaktig tjue år siden. Siden har den stått på Grenland Friteaters repertoar i norsk, engelsk og spansk versjon. Forestillingen har blitt spilt 47 ganger i 13 land for 3767 publikummere. Jubileet markeres med deltagelse på monofonfestivalen i Hamar denne uka.

-Eg trur eg tok initiativ til denna forestilingen etter at me var ferdige med å spela Gode Tider for de Onde og etter at me hadde laga Å væra død er for lettvint med Ratataboo, forteller Geddy. Gjennomgåande har eg laga soloforestillingar utav materiale til ensembleforestillingar, det er som om eg treng meir tid, eit lengre strekk enn det dei store forestillingane får. Tekstane til Georg Johannesen er sørgeleg aktuelle mange tiår etter at han skreiv dei.

Dere blir ikke lei av å spille Doktoren?

– Aldrig! roper Anette. Geddy och jag har hittat ett spännande och väldigt fint sätt att musicera tillsammans på scenen, oavsett förhållanden. Och föreställningen är aldrig helt lik från gång till gång. Geddy är ganska oförutsägbar på scenen, på ett bra sätt … som gör det spännande. Så är det Georgs texter: Var vi än kommer märker vi ju att de betyder något, oavsett vilken del av världen vi befinner oss i. De tas emot och ofta med starka känslor hos publiken. Och när vi nu tar upp dem igen och ser att texterna är mer aktuella än nånsin … det blir meningsfullt för oss att framföra dem. «Sannerligen – dette er gode tider for de onde.» 

– Nei, eg vert heller ikkje lei, sier Geddy, hverken å øva han opp til dei ulike språk, eller å spela. Eg kjenner meg heldig som kan reisa med ein slek forestilling, eg er glad for det fine samarbeidet med Anette. Det er mest me to som styrer med forestillinga, sjølv om Tor Arne er regissøren.

Noen spesielle forestillinger dere husker?

-Me spelte i Singapore og då var det ein ung mann som sat heilt fremst og følgde ualminneleg godt med. Då me framførde siste diktet, Ved et vindu, som Georg skreiv då han sat fengsla for militærnekting, so gret denna mannen. Han blei att etter forestillingen og me kom i snakk. Han fortalde at han var i ein vanskeleg situasjon, for di han ikkje ville inn i militæret. Utan at nokon hadde fortald om kva situasjon diktet vart skreve i, gjekk det rett inn hjå den unge fortvila mannen. Det gjorde sterkt inntrykk på meg.

–Det jag minns bäst är nog när vi var i India. Det finns inte så väldigt många pianoer där, de spelar ju på helt andra typer instrument. Men de hittade iallafall en flygel från kolonitiden på ett museum, som nån engelskman hade drassat med sig. Det hade antagligen inte blivit stämt sedan den tiden. Det var en man som försökte tappert, men gick helt enkelt inte att få det stämt, inte nästan en gång. Flera av tangenterna fungerade inte alls.

Så skulle flygeln flyttas – utan bil! 10 starka karlar bar det under rop och ståhej från huset där det stått, ända till teatern. Med risk för liv och lemmar fick de så vitt lyft upp det på scenen. När vi sen skulle spela, måtte jag be Geddy försöka inte lyssna för mycket på pianot som ljöd som en hel orkester av fulla musiker.

Regissør Tor Arne var också med, han skulle styra ljud och ljus från ett litet bås långt bort i andra änden av den enorma teatersalen. Om han såg och hörde oss var det bara tur. Med alla dessa utfordringar måtte vi koncentrera oss enormt att genomföra för en fullproppad teatersal. Och kanske just därför blev det en av de bättre föreställningar vi gjort. Ett äventyr!  

Ingen doktor for de døde spilles på Monofonfestivalen (Hamar) lørdag 20.01 kl 20.00. På sognemål.

På scenen: Geddy Aniksdal og Anette Röde Hagnell

Regi: Tor Arne Ursin
Komponist: Guttorm Guttormsen
Tilleggskomposisjoner og arr: Anette Röde Hagnell,

Narrens hilsen: Chris Erichsen
Lysdesign: Jean Vincent Kerebel
Lyder: Geir Bremer Øvrebø
Kostyme og scenografi: Zoe Christiansen

Tekniker: Kåre Nordseth